Forskningsansökningar på svenska


Via den något dogmatiska föreningen Språkförsvarets blogg såg jag att JO nyligen fattat beslut om att statliga forskningsfinanisärer inte kan kräva att få in ansökningar på engelska. Enligt den nya språklagen skall en myndighets kärnverksamhet alltid använda svenska och utanför kärnverksamheten skall svenska användas även om undantag kan medges.

I det bedömda fallet var det en forskare som anmält forskningsrådet Formas för att de haft som krav att anslagsansökningar måste inkomma på engelska. Detta är alltså inte tillåtet enligt JO.

Man kan ju lätt inse att detta medför en del bekymmer för anslagsmyndigheterna. Formas skriver i sin inlaga till JO att

[b]akgrunden till språkkravet är att Formas anser det omöjligt att klara sina, av regeringen uppsatta, kvalitetsmål om ansökningarna enbart bedöms av forskare som behärskar det svenska språket. Engelska är i forskningssammanhang det internationella språket.

Bedömningsgrupperna sätts samman så att hela den vetenskapliga bredden inom forskningsområdet täcks. Detta innebär att om någon av ledamöterna inte kan delta i bedömningen saknas den aspekten som just den ledamoten ska bedöma och således förloras helhetsgreppet.

Det är inom många forskningsområden regel snarare än undantag att ansökningar bedöms av internationella granskare. Hur man skall gå till väga för att få en adekvat bedömning om ansökan är på svenska är därför problematiskt. Översättning skulle kunna vara en lösning, men som Formas skriver

En forskningsansökan och den där beskrivna forskningen är för en icke insatt person, om än mycket språkkunnig sådan, mycket svår att korrekt och rättvist översätta.

Även JO inser att det här är ett problem. I beslutet skriver han:

Av förarbetena framgår således att lagstiftaren varit väl medveten om de invändningar som från forskningshåll kan resas mot de krav som numera finns i språklagen […] Något undantag infördes dock inte i lagen

Därför kan JO inte komma till en annan bedömning än att

[e]n svensk myndighet med uppgift att fördela forskningsanslag kan således inte lagligen kräva att en ansökan helt eller delvis är författad på engelska.

Så vad skall man göra åt det här problemet? Och är det egentligen ett så stort bekymmer? Kan man lita på att en forskare gör en korrekt bedömning av en ansökan som hon vet konkurrerar med sin egen?

Om man tror att det ger en bättre bedömning av ansökningarna om de bedöms av även internationella experter så är man framme vid problemet med översättning. Skulle det vara tillåtet för en myndighet att lägga in en klausul att om ansökan inkommer på svenska och om den skickas till en utländsk granskare så kommer eventuella översättningskostnader att dras av från de anslagna medlen? Eller skall översättningskostnaden tas av myndigheten, vilket innebär samma sak fast utslaget även på dem som lämnat in en engelsk ansökan. Och detta löser ju inte heller problemet med kvalitén på översättningen. Fast om den blir högre eller lägre är kanske ett vågspel den ansökande forskaren är beredd att ta.

Dagens ord är wniosek – ansökan.

 Andra bloggar om: , , , .

Leave a comment

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.