Språkkommentar 11


Med anledning av en post på Språkförsvarets blogg angående en artikel i Tentakel så blev jag irriterad nog att skriva en lååång kommentar som jag tycker meriterar att korsposta här:

I kommentaren , liksom i artikeln, finns ett antal punkter som visar på en mycket dålig förståelse för frågan om språk i forskningen.

Ex.1) Ett argument man ofta ser (här bland annat [syftar på språkförsvaret]) är att amerikansk forskning skulle vara så framgångsrik på grund av engelskan. Det är ett idiotiskt påstående. Amerikansk forskning är framstående för att de har ojämförbart bäst resurser och att de bästa forskarna i världen söker sig till USA för att ta del av de resurserna. Av USA:s ca 300 nobelpristagare är en fjärdedel invandrade (i vuxen ålder). (I fysik är det 25 av 87 och många fler (mer än hälften) som andra generationens invandrare. Vilket naturligtvis är ett inlägg i debatten om integration.) Att engelska blivit forskningsspråket nummer 1 är snarare en effekt av detta än en orsak. (Naturligtvis kombinerat med USA:s position som ekonomisk och politisk supermakt samt arvet från den brittiska kolonialismen.)

Ex.2) “Tänk tanken att dessa anglosaxiska forskare skulle vara tvungna att skriva sina arbeten på franska/kinesiska/ryska…” Jo, jag tänker den tanken och tror att det skulle gått utmärkt. Språkkonventionen engelska har inte uppstått ögonblickligen och ur intet. Om kinesiska varit det dominerande forskarspråket så hade forskare lärt sig kinesiska. Det går inte tro att vi kan byta idag, men vem vet vad som händer under en hundraårsperiod när Kina öppnas upp och spänner sina ekonomiska muskler.

Ex.3) “Forskare måste kunna tala och skriva om sitt ämne på svenska”. Jo, men det kan de! Jag har inte träffat någon svensk forskare som inte klarar det. Detta påpekas av andra kommentarer till Tentakel-artikeln som Språkförsvaret inte återger. Man förlorar inte bums sin svenska för att man arbetar på ett annat språk. Det är inte ett nollsummespel. Att det kan vara svårt att hitta svenska ord för vissa facktermer må vara hänt. Det går, och trots allt är det mestadels specialiserade termer som ändå bör undvikas när man talar/skriver till dem som inte är specialister i ämnet.

Ex.4) Varför inte publicera på svenska? För att det inte finns en publik! Sverige är litet. Vill en forskare bli uppmärksammad av sina kollegor så får man använda ett forum och ett språk de begriper. Att återinföra latin som lingua franca är något som skulle ta många decennier och inte lösa några av de problem som ofta diskuteras här [återigen språkförsvaret], t.ex. svårigheten att undervisa(s) på ett främmande språk.

Ex.5) “Forskare i Sverige bör kunna svenska.” Det visar på en djup oförståelse för mobiliteten i dagens forskarsamhälle där en forskare kanske bara stannar några år i ett land innan de flyttar vidare. Att kräva att de genast skall lära sig nya språk att arbeta på är att kväva den internationalism som är unik för vetenskapen och återigen bygga upp nationella barriärer. Det leder bara till sämre samarbete och sämre vetenskap!

Ex.6) “att grundutbildning riktad till och bekostad av svenska medborgare ska vara på svenska är en självklarhet.” Men grundutbildningen är inte endast riktad till svenska medborgare. Vi har idag inte ett tillräckligt studentutbud för att kunna fylla de program vi vill driva med svenska studenter. Många masters-program (som tillhör grundutbildningen) är beroende av utländska studenter för att kunna drivas öht. Därtill är import av duktiga studenter inget som skall ses ned på utan något som behöver uppmuntras. En stor del av USA:s vetenskapliga och ekonomiska mirakel är drivet av importerad talang (se tex den här artikeln i veckans The Economist). Sverige har inte USA:s naturliga attraktionskraft så vi måste anstränga oss för att locka hit begåvade studenter, inte stänga ute dem. Förvisso tycker jag att nivån upp till kandidat gärna kan undervisas på svenska, men sedan är engelska att föredra, inte bara för de utländska studenternas skull utan också för att hjälpa de svenska studenterna att ta plats i en internationaliserad värld. Att forskarutbildningen skall vara på engelska ser jag i det ljuset som självklart.

Dagens språksystem är inte perfekt, men det är bättre än något vi haft genom historien! Det finns ingen anledning att titta tillbaka på den gamla onda tiden och låtsas att den var så god! Jag upprepar min tro att mycket av motståndet mot engelska som forskningsspråk grundar sig i avundsjuka på den amerikanska forskningen och/eller helt vanlig anti-amerikanism.

Dagens ord är angielski – engelska.

Andra bloggar om: , , . Intressant?


Leave a comment

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

11 thoughts on “Språkkommentar

  • [cmh]

    Medhåll.<BR/><BR/>Som kommentar till Ex.1 kan väl sägas att innan vissa beklagliga händelser under 1900-talets första del var tyska det dominerande forskarspråket (åtminstone i Europa). Något som bl.a. manifesterades genom att tyska var den enda obligatoriska kursen för kemidoktorander i Glasgow under 80-talet. Uppenbarligen klarade forskarna av att gå över från tyska till engelska.

  • Johan Lipecki

    "Man förlorar inte bums sin svenska för att man arbetar på ett annat språk. Det är inte ett nollsummespel."<BR/><BR/>Förlorar man sin engelska för att man arbetar på svenska?

  • Johan Lipecki

    "Det leder bara till sämre samarbete och sämre vetenskap!"<BR/><BR/>Du befinner dig i en miljö där engelskan är en väldig barriär. I Sverige har våra lärare lärt sig engelska i grundskolan och vår kontakt med engelskan är daglig och har varit det väldigt länge. Kontrasten gör att du upplever att problemet ligger hos attityden bland forskarna där. Det är inte så enkelt. <BR/><BR/>Sedan överför du

  • Johan Lipecki

    "Jag upprepar min tro att mycket av motståndet mot engelska som forskningsspråk grundar sig i avundsjuka på den amerikanska forskningen" <BR/><BR/>Svensk forskning är framstående i världen på grund av kvalitén på svenska forskarutbildningar och det svenska utbildningssystemet, av vilket engelska är en del.<BR/><BR/>Faran med att engelskan tar över i en domän är att vi till slut -efter en lång

  • Maria Abrahamsson

    johan lipecki: du frågade "Förlorar man sin engelska för att man arbetar på svenska?" Obs att jag bara talar för mig mig själv här. Jag vet inte om de andra debattörerna delar mina åsikter och erfarenheter.<BR/><BR/>För mig är inte frågan så enkel som du gör den till. För vilket språk arbetar jag egentligen på? Man kan förstås göra det enkelt för sig och säga att nu, när jag forskar i USA så

  • Johan Lipecki

    Maria:<BR/><BR/>Som du säger så är större delen av den litteratur som intas inom vetenskapen på engelska. Det gör att många tvingas läsa och lära sig på engelska och det betyder också att många förstår mindre än de skulle ha gjort om litteraturen vore på deras modersmål.<BR/><BR/>Nu säger jag inte att det är någonting vi kan ändra på. Det är -som Mr Jönsson så vackert uttrycker det- "inget gnäll"

  • mj

    Johan Lipecki:<BR/>Som Maria påpekar så är det en väldig skillnad mellan att inte förlora sitt modersmål och att inte tillägna sig ett andraspråk. Att lära sig något kräver övning, om man inte övar, dvs använder språket, uppnår man aldrig någon riktig färdighet, och man riskerar att förlora det man nått.<BR/><BR/>Jag förstår problemet här i Polen, och jag ser tecken på förändring. Problemet är

  • JL

    "Och om jag bara publicerar på svenska så kommer ännu färre att läsa mina artiklar."<BR/><BR/>Min poäng är att de vetenskapsjournalister du efterlyser mycket väl kan göra översättandet. Ditt ansvar skulle då vara att skriva en tillräckligt intressant sammanfattning, eller abstract, på engelska.<BR/><BR/>En annan poäng jag vill passa på att göra, nu när vi förstår varandra 😉 , är att

  • Matte

    Denna debatt behöver inte bara gälla forskare. Själv är jag oerhört tacksam för att en stor del av min grundutbildning (kandidat delen) hade engelsk (amerikansk) kurslitteratur. Jovisst, ett litet skrik undslapp nog mina läppar när ”Coulsonn & Richardson” damp ner i mitt knä första veckan efter nollperioden. Nog så skjiljer man agnarna från vetet rätt så ofta där jag studerade men så vitt jag vet