Nu när DN i en ledare tar upp problemet med för mycket beslagtagna vätskor på flyget (något som TV4 hade uppe i början av februari) ställer man sig frågan om de ökade säkerhetskontrollerna är befogade, och om hur man skall se på säkerhet i andra sammanhang.

Själv känner jag mig inte alls säkrare när man inte får ta med sig vätskor på flyget. Det finns flera anledningar till det. För det första så är alla (åtminståne de offentligjorda) säkerhetsskärpningarna reaktiva till sin natur. “Nu försökte terroristerna använda flytande bomber. Vi måste förbjuda vätskor.” För självklart försöker de på samma sätt igen.¹ Jag tror egentligen att efter 11 september så blev det säkrare att flyga, men inte på grund av kontrollerna. De som planerar terrordåd visste att nu skulle man hålla extra noga koll på flyget så de koncentrerade sig på något annat. Det visar att det hela till stor del är ett spel för gallerierna. Ett spel som skall få passagerarna att känna sig lugna och fortsätta flyga. Men det finns otaliga exempel på saker som inte är helt logiska inom flygsäkerhetsreglementet. T ex att man inte får ha med sig en liten sax eller en nagerfil, fast glasflaskor, som avbrutna kan orsaka stor skada är tillåtna. Varför är tändare och litervis med brännbar vätska (sprit) tillåtet?

Anekdoter om slapp säkerhet är legio. När jag nyligen flög från Landvetter satt den unga säkerhetskontrollanten och filade naglarna och kastade inte så mycket som en blick på röntgenapparatens skärm under de flera minuter jag tittade. En kollegas pojkvän tog med sig sin kniv ombord genom att helt enkelt lägga upp den på bandet tillsammans med sin plånbok. Ingen tittade noggrannare efter. En bekant fick 500€ i böter för att ha försökt ta ombord en flaska 80%-ig Strohrom på flyget (60% hade varit ok). Hans kompis som hade en likadan flaska släpptes igenom.

Säkerhetscharaderna har till största delen syftet att visa att man “gör något” åt säkerhetsproblematiken.² Men det är ett illa genomtänkt och kontraproduktivt görande. Inte bara gör det inte någonting åt själva problemet, det hotar också skapa en övertro på att det fungerar, samt att undergräva folks förtroende för hela systemet när man ser hur dåligt det fungerar. Louisep skrev intressant om detta strax efter Londonhändelserna, även om jag inte riktigt delar hennes vapenliberala inställning.

Naturligtvis behövs säkerhetskontroller på flyget, men det behövs utvärderade, verksamma metoder, och inte det detaljtrams vi har nu. Samtidigt behöver vi fundera över hur vi skall skydda oss på andra områden, tex mot bomber på tåg och färjor. Men vi måste göra det på ett sätt som uppnår en rimlig balans mellan frihet och säkerhet, öppenhet och övervakning och bekvämlighet och krångel. Tyvärr ser det inte bra ut på det området.

¹ Som Schneier on security skrev om att vi numera ofta tvingas ta av oss skorna i säkerhetskontrollen

[W]e should all be glad that Richard Reid wasn’t the “underwear bomber”.

² För det är ju inte ens så att flygbolagen själva litar på sin kontroll. I torsdags tvingades ett Ryanairplan nödlanda i Köln efter att en full polack hotat spränga en bomb ombord.

Andra bloggar om: flygsäkerhet, terrorism.