Lång promenad


Via Economist-bloggen Eastern Approaches läser jag att boken The long walk skriven (med hjälp av en spökskrivare) av Sławomir Rawicz (på svenska “Flykten från Stalins läger”) är på väg att bli film. Filmen, regisserad av Peter Weir, heter The Way Home och skall tydligen ha premiär i år. En av konsulterna bakom filmen är Anne Applebaum, författare till boken Gulag. Hon är för övrigt också gift med Radek Sikorski, den nuvarande polske utrikesministern.

Jag har länge tänkt att läsa Raviczs bok, men det har inte blivit av. Bakgrunden till historien är de miljoner människor som deporterades till de sovjetiska fånglägren i Sibirien. Det är en historia som ligger nära många polacker. I de flesta släkter finns någon som varit fånge i Sibirien. Jag vet att de finns i fru mjn:s familj. I boken flyr huvudpersonen (som Rawicz hävdade var han själv – vilket senare forskning ifrågasätter – troligtvis återberättade Rawicz någon annans historia) från ett fångläger och vandrar, genom Asiens öknar och över himalaya, till friheten i brittiska Indien. En i sanning lång och strapatsrik vandring.

Men den är inte helt unik. Jag vet inte hur vanligt det var att folk flydde från Ryssland, men det skedde då och då. En wujek (se nedan) till fru mjn:s morfar blev runt sekelskiftet 1900 tvångsvärvad till den tsarryska armén. Byn där han bodde, och där babcia fortfarande bor, ligger i östra Polen, i det som mellan partitionen och återföreningen 1919 tillhörde det ryska imperiet. Män kunde tvingas till 10 års värnplikt i tsarens armé. Vår wujek skickades österut… långt österut. Till slut hamnade han in Manchuriet längst bort i sydöstra Ryssland. Där blev hans regemente indraget i det rysk-japanska kriget. Under ett av slagen flydde han, och blev räknad som en av de otaliga saknade. Han tog sig hem igen till Polen, till fots. En promenad som tog några år. Allt som allt dröjde det nästan 15 år innan han var tillbaka igen. Hans histora berättades inom familjen. Fru mjn:s mamma minns att han berättade det hela när hon var barn, men han dog för snart ett halvt sekel sedan och det mesta har fallit i glömska utan att någonsin skrivits ner. Enligt Wikipedia resulterade det rysk-japanska kriget i 170.000 saknade på den ryska sidan. Jag undrar hur många av de som liksom Wujek helt enkelt hängde av sig uniformen och begav sig tillbaka till hembygden.

Även fru mjn:s morfar gjorde sin egen krigstidsvandring, om än inte tillnärmelsevis lika lång. Efter att ha sårats i den inledande striderna när Tyskland invaderade Polen 1939, där nästan hela hans regimente utplånades, lyckades han ta sig till ett sjukhus i Warszawa. När tyskarna sökte igenom sjukhusen efter polska soldater flydde han, hängde av sig sin uniform och vandrade under tre nätter de 13 milen tillbaka till byn.

Kanske kommer jag till slut att läsa Raviczs bok, men jag tycker det är synd att så få bemödat sig med att se till att de äventyr som finns inom så många polska familjer inte glöms bort. Kanske är det som en påminnelse om det som Ravicz bok och Weirs film skall ses.

Dagens ord är wujek, som ordagrannt betyder mor-/farbror men som används för att beskriva nästan alla manliga släktingar i föräldragenerationen. Wujek är också vanligen det som små barn kallar föräldrarnas vänner. Jag är t.ex. wujek Martin för våra vänners barn.

Leave a comment

Your e-mail address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.