Engelska på universitetet 1


I veckan hade Godmorgon, världen ett inslag om engelskan som världsspråk. Det påminner mig om att jag för ett tag sedan skrev att jag skulle fundera över det där med engelskans dominans i ett särskilt inlägg. Det här är ett sådant inlägg. Jag har inte för avsikt att ta något helhetsgrepp på frågan om vad man skall göra åt engelskans ställning i allmänhet, om man skall göra något åt den. Främst handlar det om vilket språk som bör användas av oss som studenter, lärare och forskare*.

Det finns några självklara svar: om vi vill att vår forskning skall uppmärksammas utanför Sverige behöver vi kommunicera på engelska; om vi vill kunna ta in de bästa forskarna till våra högskolor behöver arbetsspråket i forskningen till stor del vara engelska; om våra studenter skall kunna hävda sig i en internationell forskarmiljö måste de kunna diskutera vetenskap på engelska.

Invändningar mot engelskans utbredning, som att den underminerar svenskans ställning inom vissa områden eller att man tänker bättre på sitt bästa språk, är både relevanta och meningslösa. Om vi ser till den verklighet vi lever i så kan inte vi bestämma oss för att vara annorlunda. Jag tycker inte ens att det är önskvärt. Oerhört mycket forskning hamnade i skymundan under kalla kriget, när sovjetiska forskare tvingades publicera på ryska i tidskrifter som inte alltid översattes. Likaså är det inte rimligt att begära att postdocs och foassar under sin begränsade tid skall hinna lära sig svenska bra nog för att föra vetenskapliga diskussioner på vårt språk. Det må allstå vara så att man tänker bättre på sitt modersmål, men för att våra studenter skall klara sig som forskare behöver vi träning i att uttrycka oss om vår forskning på engelska. Jag tycker därför att det är utmärkt nu när de två sista åren inom mastersutbildningarna till stor del undervisas på engelska, ofta med ett flertal internationella studenter närvarande. Det förbereder studenterna för en situation där de kommer att tvingas både kommunicera och argumentera på engelska.

På grundutbildningen är situationen något annorlunda. Kanske är det bra om vill undervisning sker på svenska; om del kursliteratur finns på svenska. En del klassiska böcker skulle i så fall översättas, som Haken & Wolf, Adams, Arfken m.fl. Det skulle öka urvalet när man vill ha svenskspråkig kursliteratur på grundnivå. Men trots allt kommer utbudet av engelskspråkig literatur vara oerhört mycket större. Detta ger frihet åt föreläsaren att rekommendera böcker han tycker bra sammanfattar kursmaterialet varför ett tvång att använda svenskspråkig literatur skull vara alltför begränsande, åtminståne i modern vetenskap.

Problemet är att vi har en verklighet som drar oss åt två håll samtidigt: det är dels kravet på att bättre behärska engelska i vårt yrke; dels kravet att bättre kunna kommunicera vår och andras forskning till allmänheten, vilket bäst görs på svenska.

Språkförsvaret anordnade en debatt nyligen där Fredrik Lindström menade att vi överskattar våra engelskkunskaper: “Töm ut innehållet i ett köksskåp och be folk tala om vad kastrull, slev, visp, sil och allt annat heter på engelska! Jag har prövat – det klarar de aldrig.” Det må vara sant. Jag hävdar inte att jag kan klara mig i ett engelskt kök, men när det gäller nanorör klarar jag mig bättre på engelska än på svenska. Som jag ser det är det därför viktigt att hålla i åtanke att det är två skiljda debatter angående språkanvändning inom forkningen och i allmänhet. Klart är att våra språkkunskaper behöver öka, både i svenska, engelska och i ytterligare språk. Jag är dock emot språklagar à la Frankrike där språkanvändningen inom reklam, film och annat regleras. Om ett företag vill göra reklamfilm på engelska, eller långtbortistanska för den delen, så låt dem. Reklamens värde är ju dess säljkraft och det är upp till reklammakaren att bedöma vad de tror är slagkraftigt. I ett kort inslag i Rapport (länk, ca 9 min in) frågades Arne Rubensson från Språkförsvaret huruvida det gjorde något om det stod “Dress for spring success” i ett svenskt reklamfönster. Han vände på frågan och undrade vad det gör för nytta. Nyttan kanske inte finns, men det är inte hans sak, och inte statens sak, att avgöra om jag som reklammakare eller filmmakare vill kränga min produkt på engelska eller Rubenssons språk.

För att sammanfatta detta långa inlägg kan jag väl säga att när det gäller situationen inom naturvetenskap så är det viktigare att våra blivande forskare bättre lär sig att uttrycka sig korrekt och flyhänt på engelska än att oroa sig över bristande förmåga i svenska språket.

PS: Lite lustigt är det att Språkförsvaret i sitt förslag till språklag skriver att “Undervisande personal skall behärska svenska, engelska eller annat främmande språk.” Det får man väl hoppas att de kan…

* Jag skriver här om forskning inom naturvetenskap av det enkla skälet att det är mitt verksamhetsområde. Naturligtvis gäller andra förutsättningar för viss humaniora och samhällsvetenskap.

Mer om: , , , . Intressant?


Leave a comment

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

One thought on “Engelska på universitetet

  • Anonymous

    Måste säga att det verkar vara en bra värdemätare hur bra man kan <A HREF="http://www.tyda.se&quot; REL="nofollow">engelska</A> genom att testa de mest elementära kunskaperna i köket. Har som anställd på ett av sveriges största företag märkt hur inriktningen mot modeordet globalisering tar sig direkt uttryck i form av högt ökade krav på språk och i synnerhet då mot engelska, som betecknas som "