Den polske utrikesministern Radek Sikorski höll den 28 Nov ett uppmärksammat tal (pdf-varning) i Berlin uder titeln “Polen och den Europeiska unionens framtid”. Han började talet med en analogi om hur starten på Jugoslaviens sönderfall var dinarens fall och gick vidare med att uppmana, eller snarare kräva, att Tyskland skall ta sitt ansvar som Eurozonens största land och en av dess främsta vinnare att sätta ner foten och rädda Eurosamarbetet.

I will probably be first Polish foreign minister in history to say so, but here it is: I fear German power less than I am beginning to fear German inactivity.

Sikorski håller inte tillbaka pikarna mot Euro-länderna som orsakat krisen:

[E]nlargement – far from causing the crisis, has arguably delayed the economic turmoil. Thanks to the advantages of trading in an enlarged market, West European welfare states have been forced to face reality only now

och

Let us be honest with ourselves and admit that markets have every right to doubt the credibility of the Euro zone. After all, the Stability and Growth Pack has been broken 60 times! And not just by smaller countries in difficulty, but by its founders in the very core of the Euro zone.

I talet, som blivit uppmärksammat och hyllat, i media som Finacial Times, The Economist och FAZ, lägger Sikorski fram idén om en mer federativ riktning på det finansiella samarbetet i Europa, samtidigt som han säger att det skall gå hand i hand med reformer av hur EU styrs, och lika viktigt vad EU inte styr:

The more power and legitimacy we give to federal institutions, the more secure member states should feel that certain prerogatives, everything to do with national identity, culture, religion, lifestyle, public morals, and rates of income, corporate and VAT taxes, should forever remain in the purview of states. Our unity can survive different working hours or different family law in different countries.

Jag håller med om att det är ett viktigt tal, inte minst för att det visar med all önskvärd tydlighet att Polen inte tänker låta sig behandlas som ett litet land i utkanten utan kräver sin plats som en av unionens centrala spelare. Jag håller kanske inte med om allt, men jag tycker att det är viktigt att någon, i ledande position (och inte bara Johan Norberg), understryker vad som står på spel och vad som behöver göras för att möjligen rädda situationen. Talet är, med Carl Bilds ord, värt att läsa och reflektera över.

Hemma, däremot, kom kritiken omedelbart och förutsägbart från PiS. Istället för att ge uttryck för missnöje med talet och debattera sakligt tog PiS, i enlighet med den numera rådande traditionen i partiet, till brösttoner och menade att Sikorski i sitt tal brutit mot konsitutionen. Man har för avsikt att dra honom inför Statsdomstolen och menar att den federala riktningen på EU Sikorski föreslår leder rakt till det Fjärde Riket. Man krävde at ministerna skulle avsättas, med då regeringspartierna tillsammans med Ruch Palikot och SLD stödde Sikorski blev det inget av missförtroendevoteringen. Leszek Miller från SLD sa till och med att han tyckte det var synd att Sikorski väntat så länge med talet. Det borde kommit tidigare under Polens ordförandeskap.

Kontentan blev i alla fall att PiS diskvalificerade sig själva från alla sansade debatter om talet och visade återigen att de inte är det oppositionsparti Polen behöver.

Dagens ord är wrzeć – koka, även använt om t.ex. känslor som kokar över.